Nanna bloggar loss i kommentatorsfältet nedan då kaffebloggarna spenderar mer tid på stranden än vid kaffemaskinerna de närmsta veckorna.
-
Senaste kommentarer
anders på Fredagsmys anders på Lördagsfrukost anders på Lördagsfrukost anders på Lördagsfrukost Per på Lördagsfrukost Jocke på Lördagsfrukost Per på Macchiato Per på Lördagsfrukost anders på Macchiato Goran på Macchiato anders på Macchiato anders på Macchiato -
Länka till oss! Använd gärna denna bild.
18 svar so far ↓
Nanna // juni 30, 2009 vid 7:38 e m |
Äntligen! Äntligen får jag gästblogga, efter tjat, tjat, tjat och en gnutta charm så ger Per mig äntligen tillstånd! Sommaren är räddad. Och sommaren, nattjobb och kaffe, det är i princip vad mitt liv handlar om just nu. Mestadels kaffe. Att sitta ensam och slurka en kanna kaffe per natt till en tv med Almost famous eller When a man loves a woman eller annan blaserad film har blivit en vana. Runt femtiden får jag magont och jag skyller det på att det inte är Gevalias kaffe utan något kaffe som heter något i stil med Kung Kaffe. För Gevalia hade aldrig utsatt mig för magsmärtor, eller andra problem. För ni vet, när man bor i Gävle,då är det Läkerol som gäller som halstabletter, Algrens bilar som godis (det är ju världens godaste godis, kan inte säga annat!) och självfallet Gevalia som är kaffets Kaffe. Även om man nu tycker att något annat kaffe smakar godare så är det dödssynd att säga det, att yttra orden. Nej, istället så intalar man sig själv att Gevalia är det enda goda kaffet och att det måste vara Gevalia i kaffemaskinen, för det här, nej det smakade inte alls som det fruktansvärda Löfbergs Lila (den farligaste konkurenten, även inom Ishockey hatar vi Färjestad). För är man från Gevalia (som betyder Gävle på Latin) så är man. Så förbanna det där Kung kaffe och tacka vet jag mitt älskade Gevalia.
Idag har jag varit i Pers trakter och skjutsat en vän till Grisslehamn och Ålandsbåten. Så såg ni någon som körde 120 på 70-väg i trakterna så tar jag på mig skulden, vi hade trots allt lite bråttom. I övrigt har dagen varit toppen och spenderats i byhålan Gimo, men dock utan kaffe, fick inte kaffe förän jag kom hem! ILLA var ordet! Och nu skulle jag vilja lägga in en bild på utbudet i Gävles affärer, men det kan jag nog inte göra, så tack för mig för den här gången.
/N
Nanna // juli 1, 2009 vid 8:15 e m |
Det är ju bra att få lite kvinnliga kommentarer, tankar och åsikter på den här sidan anser jag. Så jag måste slänga iväg ett blogginlägg nu igen.
Idag var jag med om något förfärligt. Inte nog med att mina två enda kollegor stod och bråkade jämt och allt arbete hamnade på mig så kokar ena rikspuckot kaffe och det var då det vidrigaste jag smakat. Det blev något slags kladd längst hela muggens insida och kaffet smakade ättiksprit, jag har en känsla av att det kan varit ättiksprit också, då jag tidigare på dagen vittnade kannan fylld med något vätskeliknande. Fy bubblan.
Per // juli 2, 2009 vid 11:06 f m |
Jag kan skryta med att jag fyndat loss på Brothers. 50% på hela butiken! 2 par jeans, strumpor, 2 pikéer och en skjorta för tusen spänn!
Matte // juli 2, 2009 vid 1:44 e m |
jag smälter bort för att den USB fläkt någon lovat mig aldrig kommer!!!!!
Jocke // juli 2, 2009 vid 8:07 e m |
Jag dricker öl.
Per // juli 3, 2009 vid 6:30 f m |
Matte, den kommer… Den kommer!
anders // juli 3, 2009 vid 1:08 e m |
jag kommer göra som jocke och knäcka en redstripe och blanda till mig en kall och god martini på min karibiska balkong, helg är här.
Jag lider med dig Matte leveranserna från Skatteverket är mera pålitiliga.
Nanna // juli 14, 2009 vid 5:34 f m |
Ännu några sömnlösa nätter väntar, vilket innebär kaffe, kaffe och åter kaffe. Som jag tidigare nämnt så är det inte Gevalia som dricks inom kommun utan Kung Kaffe. Jag sitter i skrivande stund på jobbet, tittandes på Beck med en kopp kaffe och en ständigt larmande telefon. Natten kunde inte börja sämre med att första koppen smakade rent av skit och jag fick även ta reda på sådant relativt snart efter mitt pass börjat.
Kaffe har varit en bristvara under helgen då jag varit i Sundsvall och träffat en icke-kaffedrickande person. Att från första början börja träffa en icke-kaffedrickande låter helt galet och dumdristigt men när hjärtat säger en sak så…
Dock är Sundsvall en stad där kaffe är högst nödvändigt då hela staden är som en dal och det är fruktansvärt ansträngande att springa/flåsa upp för alla dessa uppförsbackar. Så lyckan var total när jag efter 38-timmars kaffebrist fann en Pressbyrå som sålde Gevalia-kaffe. Jag var glad i två timmar tills jag bestämde mig för att köpa en till kopp, på väg tillbaka till andra sidan av Sundsvall (vilket innebar en massa uppförsbackar igen) och fann Pressbyrån stängt. Paniken höll i sig i fem minuter tills jag hittade en kiosk som sålde kaffe. Löfbergs Lila, men vad fan tänkte jag och köpte en kopp. Katastrof! Förjävligt! Ruttet! Kaffet flög ut ur munnen och ner på backen, det var det vidrigaste jag druckit och då inte på grund av märket på kaffet. Det är ett brott mot mänskligheten att sälja bryggkaffe som stått på värme hela dagen, fruktansvärt!
Nej man skulle ha en egen fin espressomaskin med diverse funktioner, men studentlivet/ungdomslivet prioriterar annat så hallelujah för min perkulator! Och på tal om det så hade jag i våras besök av bönder från Forsmark som utbrast ”haru perkulator!? ME STÅLKNOPP! DE E GREJEERE!” Och ja, tack för att jag åter igen är hemma i mitt Gävle och till hands har min fina, rostfria perkulator…med stålknopp!
Matte // juli 14, 2009 vid 11:38 f m |
Ajdå en dålig kaffeupplevelse. Skönt att du kom hem och fick i dig lite riktigt kaffe.
Nanna // juli 15, 2009 vid 5:16 f m |
Skrivet 00.30-någonting.
Sömnlös natt nr 2. Kaffet smakar likandant som igår natt, tiden står fortfarande nästan still och Robert Gustafssons samlingsbox roar inte. Sex och en halv timme tills jag slutar.
jag vet inte om jag nämt var jag jag extrajobbar med. Jag jobbar på ett äldreboende och gör ungefär samma sysslor som Mattias gör nu för tiden. Bara att jag har större människor och betydligt större blöjor att ta hand om. För att inte nämna innehållet i blöjorna.
Medan jag väntar på att få rycka ut och byta blöjor och diverse tillbehör så sitter jag mest, skurar golv, tvättar, dricker kaffe och skriver. Mitt största intresse på nätterna är att lösa korsord och titta på Survivors vid 4-snåret. Jag är bland de få ungdomar som går förbi alla tjej- och modetidningar mot Allers, Allas och andra tant/korsordsrelaterade tidningar.
Nej, hej, hej, Åkers Krutbruk, ta mig med!
Nanna // juli 16, 2009 vid 5:17 f m |
Sömnlös natt nr 3 och jag hänvisar de som är intresserade till min egna blogg då det förekommer lite förmycket ångesttankar och personliga tankar för kaffebloggen.
Nanna // juli 23, 2009 vid 4:30 f m |
Nu ska jag strax bege mig till Linköping men ville titta in och skriva en rad, för bloggen känns allt för död för tillfället!
Samtidigt vill jag rekomendera en låt:
Nanna // juli 28, 2009 vid 5:58 f m |
Är det ens någon som läser mina inlägg? Det var dåligt med kommentarer tycker jag…
Hur som, så ska jag avlägga ett superallvarligt löfte, Mattias förstår vilken uppoffring jag kommer att göra.
Jag lovar och svär att jag inte ska äta fil & knäckebröd på en hel vecka! (Jag har ätit det varje dag i tre år) Nätter och knäckebröd gör mig och vågen osams. En vecka. Den här veckan blir den värsta i mitt liv…
Nanna // juli 31, 2009 vid 5:35 f m |
Tre dygn utan fil & knäckebröd, hittills har det gått bra, för jag skyller min ångest på nattarbete och inte på bristen av F&K (det vore ju lite väl ytligt). Allt i mitt liv kretsar kring tid nu. Tid. Någonting vi förbrukar, vi har ett sista-datum på det. Min tid förbrukar jag med kärlek och omsorg, med att älska. Varför är vi så rädda för att älska? Jag antar att det är vårt ego och rädslan för att inte bli älskad själv som ställer till det. Jag vägrar vara rädd för att älska, även om det i vissa fall leder till att jag själv blir sårad, så ger jag mer än vad det tär. Tid. Tiden är var vi gör den till, vad vi väljer att göra den till. Jag tänkte förut att jag spenderade mina arbetstimmar med ett helvete av bajs, kiss och spyor. Jag har tänkt om. Jag ger min tid åt de som behöver, ger dem omsorg, glädje, värme och kärlek. I natt fick jag höra av en tant att ”Dig, dig älskar jag.” Och alla dessa nätter känns mer värt när jag får höra sådant. När jag väljer att se det som att jag ger bort min tid fylld med kärlek.
Vad gör du av din tid? Hur prioriterar du dina känslor? Går ångest och hat och aggression framför din glädje och kärlek? Vem vill leva så?
Nanna // augusti 8, 2009 vid 9:47 f m |
Mina fina tio lediga dagar är snart slut, inne i andra halvlek. Men idag ska jag göra en Öregrund 2009, med allt det innebär. Roslagsloppet och fy helskotta med öl, i den här värmen kommer det sitta som en smäck!
Sundsvall är fortfarande vackert och livet flyter på.
Nanna // augusti 12, 2009 vid 5:24 e m |
You break my heart into a thousand pieces and you say its because I deserve better…
Två nätter kvar av mitt schema sedan är det slut, och med det även mitt sommarbloggande.
Hjärtat har jag kastat under en lastbil på väg söderut från Sundsvall, giving up perfection is what I do.
Det är ganska så tungt nu, men bilen går ju bra i alla fall…
Nanna // augusti 13, 2009 vid 6:32 e m |
Sista natten. Det innebär att imorgon kommer sista inlägget. Jag kan lova att det blir personligt, avskalat och troligtvis förlite kaffe i det.
Nanna // augusti 14, 2009 vid 5:43 f m |
Man säger att man blir inspirerad av människor, att de påverkar en själv. Och visst, påverkad blir man. Men man blir inte inspirerad av människor. Man blir infekterad. Människor ändrar den bild man haft från böjran, ändrar den ens genuina åsikt, sin ursprungliga personlighet. Jag tror att man måste försöka återgå till sig själv, hitta sig själva utan andra. Känna sig trygg i ensamheten. Jag har övat på det i flera år men jag är fortfarande rädd för ensamheten. TIdvis går det bra, oftast inte. När någon sårar en så känner man sig ensam. Jag har blivit sårad nyligen, skillnaden från tidigare gånger är att jag inte är lika rädd för ensamheten. Det gör ont, självklart, men ensamheten känns inte lika påtagligt skrämmande.
”Det är sensommar-Sverige. Jag är på väg härifrån. Jag kan inte förklara, jag stänger av telefon.”
Jag åker iväg nästa vecka till Stockholm själv, utan en mening eller syfte, förutom att vara ensam. Den här sommaren tog kål på mig, jag känner mig svag och sårbar, men jag har utvecklats. Mognat, växt. Och det är väl det allt handlar om, att lära sig, att finna tappade bitar av sig själv. Jag har många bitar jag inte vet om jag kommer att hitta, så är det nog för de flesta, vi känner oss inte hela, och gör vi det så beror det oftast på en annan person. Åter igen, vi infekterar varandra.
Jag är sårad, men jag vet att det går över, för jag försöker att bli hel pga mig själv, ingen annan. Man måste gräva djupt i sig själv, djupt i sina brister, något jag haft en del tid med dessa långa, sömnlösa nätter.
Konsten att lyckas är att våga försöka, våga satsa, oavsett vad det handlar om, förlorar man så har man åtmindstone inte förlorat pga passivitet. Våga hoppa på ett ben in i duschen, våga öppna ögonen, våga se andra. Våga älska och våga visa det. Utan andra är vi ingenting, då andra har infekterat oss. Våga bli sårad.
Det är inte försent för kärlek.
Det är det aldrig.
Det här är vad som rör sig bakom hjärtat på Nanna Gothe.